Efter ett kvartssekel fick vi äntligen ett lagförslag som klassar brist på tillgänglighet som olaglig diskriminering - i viss mån. Det vore lätt att avfärda lagförslaget med att den enda genomgripande förändring som det åstadkommer är att ersätta ”funktionshinder” med ”funktionsnedsättning”. Förslaget avser enbart företag med 10 eller fler anställda – alltså 3,6% av alla företag (Källa Ekonomifakta). De andra 96,4% eller över en million berörs inte och kan lugnt ha kvar sina trappsteg, tränga utrymmen eller annat som gör de otillgängliga för rörelsehindrade, syn-, hörselskadade eller utvecklingsstörda. Dessutom lämnas generösa undantag när verksamhetens ekonomi, terrängen eller byggnadstekniska hinder skulle försvårar en ombyggnad. Förslaget presenterades vid en presskonferens av integrationsministern Erik Ullenhag (F) som ett genombrott efter decennier av utanförskap. Ska vi gråta av tacksamhet när vi nu släps in i värmen?
Men det kanske ändå finns något intressant i förslaget. Det är en rättighetslag vilket innebär att vi har en lagstadgad rätt till tillgänglighet – i enbart 3,6% av fallen visserligen – som vi som enskilda eller via en organisation kan utkräva i domstol. OM vi vinner i domstolen kan en diskrimineringsersättning utgå som den diskriminerande verksamheten ska betala till den enskilde. Det är något nytt för Sverige. Här har vi fått ett verktyg för att förändra samhällets utformning – i 3,6% av alla fall. Men 3,6% är betydligt mer än 0%. Varenda gång vi har anmält en verksamhet för diskriminering till DO har de lagt ner fallet eftersom det inte fanns en lag att åberopa. Nu har vi en sådan. Ta vara på din 3,6% chans. Spelet kan börja den 1 januari. Tills dess hoppas vi att Independent Living Institute’s projekt Med lagen som verktyg är igång. Vi vill nämligen bygger upp juridisk spetsexpertis för att utkräva vår medborgarrätt i domstol.
Källa för statistiken: Ekonomifakta
Adolf Ratzka, 2014-03-04
ILI främjar självbestämmande för personer med funktionsnedsättning